Ekorre

Ekorre

Ekorrar är medlemmar av familjen Sciuridae vilken är en familj som innehåller små samt medelstora gnagare. Nulevande ekorrar är uppdelade i fem underfamiljer med cirka 58 släkten och cirka 285 arter. Familjen Sciuridae innefattar trädekorrar, jordekorrar, murmeldjur, flygande ekorrar och präriehundar. Ekorrar har på naturlig väg spridit sig till Amerika, Eurasien samt Afrika, och har av människor införts till Australien. De tidigaste kända arterna av ekorre som har funnits, levde under eocen-perioden och dessa var närmast besläktade med ekorrbäver och hasselmus bland dagens nulevande gnagare. De olika arterna av ekorre är i allmänhet små men de kan variera en hel del i storlek.

Ekorre – utbredning och utseende

Ekorrar har vanligtvis slanka kroppar med yviga svansar och stora ögon. I allmänhet är deras päls mjuk och silkig. Färgen på ekorrar är mycket varierande, både mellan, men ofta även inom, olika arter. I allmänhet är bakbenen längre än frambenen och de har fyra eller fem tår på varje tass. Till skillnad från de flesta däggdjur, så kan trädekorrar klättra nerför ett träd med huvudet först. Detta gör det genom att vrida sina vrister 180 grader så att baktassarna är bakåtpekande och kan gripa bark. Det finns många olika arter av släktet ekorre och de finner sin naturliga hemvist i alltifrån tropisk regnskog till halvtorr öken.

Ekorre som klättrar i ett träd

Ekorrar är främst växtätande och livnär sig, i första hand, på frön och nötter. Men en ekorre kommer även att äta insekter och små ryggradsdjur när tillfälle ges. Ekorrar har stora ögon och en utmärkt syn, vilket är särskilt viktigt för trädlevande arter. De har också mycket mångsidiga och robusta klor för att greppa samt klättra. Ekorren har, likt de flesta arter av gnagare, mycket stora framtänder som växer hela livet. Många unga ekorrar dör under sitt första levnadsår men vuxna ekorrar kan ha en livslängd på fem till tio år i det vilda, och kan överleva 10 till 20 år i fångenskap.

Ekorrens beteende och föda

Ekorrar föder en eller två gånger per år och ger upphov till ett varierande antal ungar efter tre till sex veckor, beroende på art. Ungarna föds nakna, tandlösa och blinda. I de flesta arter av ekorre, är det endast honan som ser efter de unga. Hon ser efter dem till dess att ungarna är avvanda när de når en ålder av cirka sex till tio veckor. De blir sedan könsmogna vid utgången av det första levnadsåret. I allmänhet så är marklevande arter av ekorrar sociala djur som ofta lever i välutvecklade kolonier, medan de trädlevande arterna lever mer isolerat. Markekorrar och trädekorrar är dagaktiva medan flygekorrar tenderar att vara nattaktiva.

Ekorrar kan inte smälta cellulosa vilket innebär att de måste förlita sig på livsmedel som är rika på protein, kolhydrater och fett. I tempererade områden är den tidiga våren den svåraste tiden på året för en ekorre, eftersom nedgrävda nötter börjar gro och inte längre är tillgängliga för ekorren att äta. Nya livsmedelskällor har då ännu inte blivit tillgängliga. Under dessa tider är ekorrar starkt beroende av trädens knoppar. Ekorrens kost består huvudsakligen av ett brett utbud av växter, inklusive nötter, frön, kotte, frukt, svamp och gröna växter.

Ekorrar som rovdjur

Vissa ekorrar konsumerar även kött, detta händer särskilt när de konfronteras med hunger. Ekorrar har varit kända för att äta insekter, ägg, små fåglar, unga ormar samt mindre gnagare. I själva verket har vissa tropiska arter av ekorre anpassat sig nästan helt till en diet bestående av insekter. Ett rovdjursbeteende har noterats hos olika arter av marklevande ekorre. Till exempel så observerade forskare redan på 1920-talet en jordekorre som jagade en ung kyckling. Det har även rapporterats att samma art har setts äta en nyligen dödad orm. När forskare har dissekerat och undersökt magarna på ekorrar, så har man hos vissa arter funnit kött från fåglar, ödlor och små gnagare.